Take me somewhere else

Jag har insett mer nuförtiden att det som livet är om är att man ska hitta den rätta, i alla fall känns det så. När jag tänker på hur jag vill ha mitt liv om 10 år vill jag vara tillsammans med den personen som mitt hjärta slår för. Försöker verkligen ta bort den tanken för det känns som en omöjlig grej då killar inte vanligtvis gillar mig alls.
Varför ska det alltid vara så att tjejer ska försöka ignorera såna här tankar?.. jag gör det för att inte bli sårad. Så antar att de flesta tjejer gör det också. Men men vad kan man göra? Livet blir som det blir. precis som ett prov; blir som det blir.

Men orkar inte med den här ensamheten. Jag klarade av det i fyra år men nu känner jag hur deprimerad jag faktiskt är. Orkar inte ens bry mig om andra längre, människor som varit där för mig. Usch bara tanken av att behöva sitta ner och prata om deras problem är piss. Vill inte känna såhär!! Jag ska vara den personen som hjälper andra, vill inte ha någon hjälp eller stöd egentligen. ...Just nu dock..hade det varit skönt med en hand på axeln och ett varmt leende från den personen som är närmast hjärtat. Fast det kommer aldrig hända. woohoo life is AWESOME. Just fab.
Peace out